Själavård. För mig. Och kanske för dig.

2 april 2017 förändrades mitt liv för alltid. Min son var en av tre ungdomar som omkom i den omskrivna bussolyckan i Sveg på väg mot en skidresa till Klövsjö med skolans idrottsklubb.
Här berättar jag om de utmaningar jag möter i mitt nya liv, de känslor och nya situationer jag måste lära mig hantera och leva med. Här skriver jag av mig, bearbetar min sorg & beskriver min vardag. Kanske kan det även vara till hjälp för andra som mist någon de älskar. En typ av själavård. För mig. Kanske även för dig.

11 thoughts on “Själavård. För mig. Och kanske för dig.

Add yours

  1. Kära Jenny! Jag känner inte dig men jobbar på Handelskammaren. Ja så då förstår du säkert hur det kommer sig att jag har hamnat här på din blogg. Det är via FB och några gemensamma kontakter som du och jag har. Det krampar även i min mage när jag jag försöker föreställa mig vad det är du går igenom. Det är så väldigt svårt att förlora ett barn. Det är knappt jag klarar tänka färdigt den tanken utan att få tårar i ögonen.
    Jag vill bara sända dig dessa rader för att ge dig fortsatt kraft att skriva och dela dina upplevelser. Förhoppningsvis känner du ett litet stöd i tanken att vi är många som läser det du skriver och som tänker på dig ( både människor du känner och inte känner). Kanske att den tanken kan ge dig lite värme och tröst. Vi bär alla på olika sorger och besvikelser – så visst kan din själavård även vara min. Du går igenom något av det svåraste en människa kan göra. Jag sänder dig all min sympati och önskar dig det allra bästa under de dagar och timmar som kommer. Många hälsningar Åsa

    1. Tack Åsa.
      Det känns skönt att du skriver. Fint, vackert och på riktigt när du tar dig tid. Jag kommer fortsätt. På något sätt hjälper det en aning att kunna sätta på pränt vad jag känner. Och det gläder mig och gör mig rörd att det även kanske kan hjälpa dig och andra. Sorg är ett lite tabubelagt ämne. Tycker vi bör ändra på det!
      Kram
      Å hälsa mina gamla Handelskammar kollegor💖

  2. Kära Jenny, Jag känner dig inte så väl men jag känner med dig. Efter den hemska bussolyckan tänkte jag ibland vilken tur att så många klarade sig. Men så oändligt sorgligt för er som drabbades. Det finns inte ord. Ändå vill jag skriva till dig för jag tror att tystnaden är värre. Att inte höra av sig. Jag har inga tröstande ord, men jag tänker på er.
    Vänligen Anna

  3. Kära Jenny❤️
    Jag känner inte dig personligen, men mitt barnbarn Jacob har spelat med Gunnar och även gått i skolan i några år.
    När han berättat om Gunnar vilken snäll och go kille han var, och hur ledsen han var att det var just Gunnar som skulle drabbas , så förstår jag vilken saknad du har efter din son.💙
    Du upplever varje mammas , pappas, mor och farföräldras , kusiner och alla hans vänner , den största mardrömmen i livet. DET SOM HÄNDE FÅR INTE HÄNDA!
    Och när jag läst hur illa och nonchalant du blev behandlad av skolan blir man så ledsen och arg !!!
    Läraren/ lärarna som har barnen så många timmar varje dag, vecka efter vecka , månad och år efter år, ser ju våra barn mer än föräldrarna, DOM skulle vara dom som verkligen tar omedelbar kontakt, hur tänkte läraren där ??????? Det är fruktansvärt oprofessionellt skött! Men vi är många som tänker på dig och Karl, vi har pratat om er ofta, för jag såg ju hur ledsen Jacob var över att förlora en fin vän💙
    Många styrkekramar till dig, vi tänker på dig och Karl ❤️❤️❤️
    /
    Elisabeth

    1. Elisabeth,
      Kram och tack. Är kanske inte så snabb på att svara men oj vad det berör att du hör av dig.
      Gunnar gillar Jacob mycket, de har följts åt sen de började m fotboll på Örby och även jag har en relation till Jacob. Fina, blonda, goda och glada Jacob. Hälsa honom med en stor varm kram 💖 Idag är en ny dag, låt oss hoppas den ger massor av härliga skratt och goda stunder.
      Och be Jacob fortsätta med basketen, be honom ropa ”Stoppa boll” på plan 😉

  4. Hej Jenny. Du känner inte mig men när jag läste om olyckan fick jag veta att Gunnar var släkt med mig, visserligen lite avlägset (tror att min mamma är kusin med Gunnars farföräldrar eller något liknande) men ändå släkt. Kände bara att jag ville skriva och säga att jag tänker på honom och dig, som medmänniska. ❤️

    För jag har också förlorat någon som står mig nära och jag ser fram emot att läsa din blogg.

    Fortsätt kämpa, och låt ingen ångest vinna över dig!

    1. Hej och tack, nej jag vet inte vem du är men om det är du som har tårtbaks huset i Björketorp så vet jag iaf var du bor 😉😄
      Så härligt att du hör av dig och jag hoppas du gör det igen, kanske lättare via messenger om andan faller på.
      Kram

  5. Vilken fantastisk förmåga du har på att sätta ord på sorgen
    Jag förlorade min son förra året i april och känner igen mig i allt du skriver
    Beklagar din sorg av hela mitt hjärta
    Kramar från Malin

  6. Käraste Jenny…
    Läser idag 23/7 att det var din å Henriks Gunnar som var en av dom tre barnen som omkom i den hemska bussolyckan.
    Mitt hjärta stannar upp ett slag.
    Jag finner inte orden som skulle vara dig till tröst. Käraste vän.
    Alla goda tankar jag kan samla går nu till dig. Jag kan inte förstå det du nu går igenom och som måste vara en lång mörk tunnel.
    Kan jag vara till någon nytta för dig?
    Jag finns här och jag kan lyssna, jag kan hålla om dig och bara vara där.
    Jenny… från hela mitt hjärta vad jag önskar dig lugn …
    Din vän Ulla-Britt Halvarsson

Kommentera

Powered by WordPress.com.

Up ↑

%d bloggare gillar detta: