Cigaretter, ättika och citron. Välkommen hem.

Har packat mina grejer för att vända hem till Kinna ett tag. Trött på att packa och flytta runt efter vi bott i kappsäck i Stockholm sedan begravningen. Känner vemod inför mitt hejdå till familjen men ser fram emot att komma hem. Hem till mitt. Så skönt det ska bli. Mina egna saker. Min egna, sköna säng. Tillbaka till mitt gamla liv. Mina ‘Kinnavänner’, mina barns vänner och skogen. Mina löprundor och luften.
Å så ångesten förstås. Att komma hem.
Att öppna dörren till mitt gamla liv men utan Gunnar. Ångesten att inte veta hur jag kommer reagera när jag kommer in.
Jag har tur. Min syster och jag möts oplanerat i Nyköping och hon hoppar in i min bil så vi får åka tillsammans en bit. Ända till Borås ger hon mig lugn och sällskap innan jag ska vika av hem.

Är det bäst att svänga om en butik först för det som behövs till kylen eller lämna packningen först? Det känns jobbigt att träffa någon jag känner nu när jag är skör och nervös inför att öppna dörren. Men vet samtidigt inte om jag kommer orka åka till butiken efter jag landat hemma. Handlar. Å träffar på Mats. Isen bryts han ger mig en naturlig kram och jag tycker nog ändå det är skönt att träffa någon jag känner. Å sen kommer Tina. Jag kan inte hejda min glädje och glömmer allt, vinkar och kramar henne för fullt. Mats, Tina & jag säger hejdå. Då kommer jag ihåg.

Där knyter sig allt. Hjärtat klappar hårt, jag sväljer extra några gånger och andas djupt för att stärka mig. Kör in på parkeringen. Fumlar med nyckeln. Tror hela trapphuset hör mina hjärtslag. Öppnar dörren och möts. Av en odör.

Å nej! Har jag glömt tömma soporna innan vi åkte? Eller är det en död råtta?
Märkligt, lamporna funkar inte. Elcentralen verkar funka men propparna i källaren har kanske gått? Går in i köket o ser att kyl å frys är döda. Och visst luktar det mest i köket?
Öppnar frysen å möts av den värsta lukten någonsin. Värre än surströmming å död råtta ihop. Jag spyr. Jag spyr på riktigt och känner mig svag. Men resolut måste stanken bort. Nu på en gång.
Upp till butiken och införskaffar ättika, klorin, såpa, citroner, ny skurhink och cigaretter.

Nu nästan tre timmar senare har jag storstädat, fått besök av min sköna granne, vi dricker vin och röker inomhus.
Visst tar röklukt bort odör?
Nej, det stinker fortfarande men kanske ska jag vara propparna i källaren tacksam. Kanske behövdes just detta hemska och äckliga välkomnande för att jag skulle landa ‘mitt in i livet’ igen…
Utan ångest men med en massa ‘bara göra’. För att ramla in, mitt upp i ‘här’. I mitt hem.

Ja, vad ska jag säga?
Helt skurrilt, men idag var det befriande skönt att slippa mötet med mina rädslor och längtan. Därför vill jag citera Patrice Evra –

”I Love this game”

Annonser