Costello, hjälp mig! Kontrasterna sliter mig itu.

Mitt hjärta är så fyllt och ändå så tomt.                   Jag svävar som i en bubbla av ovisshet. Av hopp och framtidstro som ena stunden skänker mig glädje och nästa förtvivlan.
Som nervösa stickningar pirrar det, som 70-talets myrornas krig på tv när alla program var slut. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt som bara rumlar runt, alla tankar, alla önskningar, alla känslor.

Jag smeker dig och klappar dig du min fina lilla ‘teddy valp’ (jovisst jag vet du är ett lamm). Du min fina Costello har fått höra många av mina innersta tankar och känslor, vi har delat livet du och jag. Inte ger du mig några svar men ibland blir jag klokare ändå.
Jag önskar du ger mig råd i detta nu. Det river, det skaver, det bultar. Dagen med sitt solsken, med fina möten och sköna samtal borde ge mig en känsla av springande ben på en sommaräng. Som ett fladdrande hår i vinden och med ögon av lyster som brillianter.
Dessa fantastiska vänner som gett mig sin kärlek idag, som gett mig sin tid, gett mig en vacker sommargåva, som gett mig blomster och som kommit hem på spontanbesök. Min fina lilla granntjej som dinerat med mig och kom in för att säga godnatt. Allt detta, denna ynnest borde skänka mig tacksamhet och djup glädje.

Och ändå känner jag bara smärta.
Det smakar som av os och rutten beska. Tungan känns glåmig och torr.
Blodet flyter som smältande bly, som stelnar det och ger mig iskalla kårar och tomhet.

Kanske kan du ge mig tröst när vi sover tillsammans, kanske vaknar jag med älvor dansande på en rosa himmel av skimmer.
Kanske.

Annonser