Brother, brother, brother.

Strosar i Göteborg och försöker känna mig normal. Vara anonym. Känna mig som vem som helst.
Äter medhavd picnic vid Vallgraven, njuter sol och lapar kaffe när min blick fångas av ungdomar som strosar omkring. Två tonårskillar, lite smått brunbrända, båda m keps och glada leenden kommer emot mig. Hjärtat stannar i halsgropen när jag ser deras likhet med Karl och Gunnar. De är bröder. Som lika gärna kunde varit Karl & Gunnar.
Jag blir berörd, vill gå fram & krama dem, prata med dem om allt de varit med om. Höra deras historier om vad de gjort, deras bråk med varandra och alla snygga tjejer de sett 😉

Jag tänker på Karl. Jag får en hård klump i magen som biter sig fast.

Alla saker Karl & Gunnar hade att uppleva ihop. Hur ensamt det är för Karl att inte ha sin bror med sig på livets bana. Den som känner honom bäst när han blir äldre. Den som är med honom i vått och torrt. Den som kan vara en sporre eller förebild. Den han kan prata minnen om barndomen med, om tokigheter och hur jobbiga mamma & pappa var. Vilka värderingar familjen har och vad som är genetiskt eller socialt nedärvt. En bror som är med vid alla högtider, som kan ge råd, följa med på resor eller som bara finns. En som ibland är ‘pain in the ass’ och samtidigt så härlig att ha. Någon man kan låna grejer av, reta och sno Nutella av.
En bror. Så mycket en bror betyder.

Jag tänker på hur mycket min bror och mina systrar betyder för mig.
Vad värdefulla de är och hur starkt stöd de är för mig. Ja alla de här tankarna ger mig tårar, isande klump i magen och en känsla av vanmakt. Jag vill ta bort Karls smärta och ge honom alla önskningar man kan tänka sig i hela universum. Vad som helst vill jag ge.

Jag ska försöka att åtminstone överösa dig med all kärlek jag har.
Min fina, starka, generösa, vackra, intelligenta, omtänksamma, glada, kreativa, musikälskande, socialt begåvade, fotbollstokiga, nyfikna och modiga Karl.
All universums kärlek skänker jag dig.
💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖

 

Annonser