Urnsättning. Min Gunnar. Nu är han borta.

Jag fick frågan häromdagen om min känsla inför urnsättningen. Jag svarade som känslan var då, att jag redan har tagit mitt farväl, att det här mer känns som något vi behöver göra. Nästan som en ritual.
Min förmiddag igår var trött och kroppen fylld av värk, handlederna var värst efter ryggslutet. Hade intervju med P4 Sjuhärad om livet. Om mitt liv här & nu, hur det varit sedan olyckan och om framtiden. Men mest om sorgearbetet, hur det känns och vad jag gör för att klara av det.
Vi avslutade med att ta ett foto i solen. Men solen kändes inte inombords. Nej, trött, håglös och ensam var känslan. Hämtade to go kaffe och köpte nybakat bröd för att sen slå mig ner hemma med Karl. Den stunden. Magisk. De stunder när vi umgås, pratar, kramas och smågnabbar är obeskrivliga. Så fyllda med kärlek, som binder ihop varenda cell i kroppen och gör den varm. Ända längst in i märgen mjukar värmen upp med kärleken, varandet, så helande.

Behöver komma till ro, bara vara för mig själv, landa i en ensamhet och har bestämt mig att åka upp till stugan vid Trosa.
Packar. Planerar inför att låna ut lägenheten, packar ner värdefulla ting, bär möbler till förråd och sorterar kläder att ha med. Byter om, tar min fina gröna klänning, lägger make up och lockar håret försöker göra mig fin, vill fira & visa Gunnar min respekt när han nu ska urnsättas.

Det blir kallt inombords, det känns tomt och kalt. Ensamt. Jag får skjuts till kyrkan. Känner mig ännu mer ensam när jag ska gå själv till gravplatsen. De stegen. Jag försöker samla mig, hålla ihop för att klara mötet med min exmakes familj som står tillsammans, enade och styrkta av varandra. De stegen är tunga som bly och svåra att ta med snygg stil i mina höga klackar. Det är vackert, solen skiner rakt på gravplatsen och korset, den fina urnan, blomster ler liksom mot den. Som vet de att det är dags.

imageAkten är vacker och går snabbt, jag känner mig samlad, tom och berörd samtidigt. Det virvlar runt som ska jag snart kvävas och då bryter gråten ut. Den börjar försiktigt men ökar takten för varje hjärtslag. Det kommer över mig. Nu är han borta. Borta för alltid. Nu är hans epok på jorden slut. Den 7 Juli 2017. Min Gunnar. Borta.

 

Annonser