På väg. Som på turné.

Någonstans ska jag ta vägen. Någonstans ska jag hitta ett nytt hem där jag inte har dig i varje vrå. Där jag inte ser dig varje morgon till frukost, inte tänker eller blir påmind om våra ritualer och saknar dina skratt. Där jag inte ser dig cykla till skolan eller ropa ditt glada hej när du kommer hem. Visst verkar det bissart. Som skulle jag någonsin vilja ta bort alla minnen och upplevelser med dig. Nej inte alls vill jag det!

Jag vill ha dig nära och levande
Som den härliga, tokiga och varma Gunnar du är. Men att ha dig som ett minne av vår vardag och all dess saknad känns mig destruktiv.
Någonstans Gunnar, någonstans måste jag ta vägen. Starta om och skapa en bas för Karl och mig på ett nytt sätt. I lördags rensade vi ut nästan allt. Vi har flyttat, städat och packat. Jag har lånat ut lägenheten ett tag.

Bilen är fylld med saker jag vill kunna ha i vardagen oavsett var jag hamnar och denna sommar känns som en turné. Jag tar med mig de små viktiga saker som ger minnen, skänker värde och inger hopp.
Jag vet några inplanerade stop på vägen för gästspel men vet än inte turnéns sista stop, var jag landar eller var det tar slut.
Kanske stängde jag dörren till vårt gamla liv när jag låste dörren. Jag har valt att på något sätt bryta upp och prova ett nytt steg. Någonstans. Gunnar, någonstans ska jag ta vägen.

Annonser