Vacker blomster och taggiga snår.

Alla känslor dansar som skira snöflingor. De känns lätta, vackra och ostyriga likt blåser de av andetags vindpustar. Det är fint. Starkt och ljuvligt.

Sätter mig i Torekovs kyrka för lunchmusik, kontemplation och förberedelse inför Gunnars konfirmation på lördag. Mozart spelas på orgeln, det är mäktigt och kraftfullt. Griper tag i mig, så där som vore jag nyförälskad och pirrig men djupt förtvivlad samtidigt. Kan inte sortera alls.
Vill gråta men snyftar bara. Vill samtidigt skratta men ler istället. Känner vemodet rulla runt i kroppen som blir det en kavlad deg. Den brer ut sig och lägger sig med som en hinna med smör på huden.
Den vill tränga in och jäsa sig fint solbrun som solkatter med för tung smak av kanel och kardemumma. Men jag vill hellre känna friskt vatten med smak av hallon och mynta, vill rena mig med ljuset av solen och vattens porlande när det rinner ner i strupen.

Jag hör de fantastiska toner som fyller luften och griper tag i mitt sinne. Jag får ett lugn, en balans som blandas med förhoppning, av kreativitet och önskningar.
Önskningar om att styrkan vinner. Att godheten och kärleken bjuder mig och Karl på en vacker stig i detta trassliga snår av taggar, mörka skuggor med vackra blommor & söta bär. Att vända bort sorg och smärta och låta solens strålar värma själen för att få livet att åter flöda.

Annonser