Långbord. Ta med hela bunten.

Långbord. Det väcker minnen av alla dess slag. Jag känner mig hemma. Tänker på alla de stunder vi umgåtts med vår brokiga familj, alla oss tokiga syskon, kusiner,morföräldrar, föräldrar, vänner, grannar och inte minst alla barn. Den känslan är härlig o det vill sig ett leende över mig när jag ska dricka mitt morgonkaffe här på Skrädderiet. Det känns som är vi samlade både Karl, Gunnar och jag. Och ändå sitter jag här precis själv. För mig själv.

Njuter. Och gråter. Förstås.
För mitt i denna sköna stund av fina minnen med all dess glädje sticker det av sorg. Det bränner, i huden, i hjärtat och bröstkorgen är överfull. Av allt. Både känslor, önskningar och luft. Allt är fel med det här nya livet. Ja precis så, ingenting är rätt. Min kropp viker sig, jag vill tillbaka. Orkar inte.

Tar mig samman. Trotsar mina önskningar att släppa dämningar och samlar kraft. Bestämmer mig. Bråkar med mitt inre. Ryck upp dig. Gör något alldagligt. Spring. Kolla hundvalpar. Bryt alla tankar. Kom igen nu.
Ta med hela familjen, alla runt långbordet idag och känn styrkan i det. Just så. Just så tänker jag i detta nu.

10 reaktioner till “Långbord. Ta med hela bunten.

Lägg till

  1. Du ska veta…..jag hade gärna suttit vid din sida där vid Skrädderiet, och lyssnat på dig! Skulle vilja höra dig berätta, det du orkar berätta, om Gunnar! Hur det var från den stunden du upptäckte att du väntade honom, din graviditet med honom, stunden då du fick ta emot honom, hans första vecka, hans första leende, hans första födelsedag, hans första skoldag….och så vidare..!!! Jag skulle vilja lyssna till alla dina fina och ljusa minnen av din älskade son!! Stor kram!

  2. Läste om ditt öde i Expressen och började följa dig direkt. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag hoppas att det hjälper lite i ditt sorge arbete. Jag kommer följa dig tills du kommit ur din mörka tunnel. När jag läser om allt som hänt och händer får jag mig en tankeställare hur lätt det är är att inte uppskatta det man har och hur snabbt det går att mista det käraste i livet. Fortsätt skriv, om det är någon som tar illa vid sig kan de sluta läsa eller dra.

  3. Jenny käraste Jenny…
    Du vinner denna dagen också🌸
    Varm lång kram från UB❤️

  4. Du skriver så vackert och deltagande i dina känslor. Förstår din sorg och saknad, sådan fin pojke Gunnar var, känns som jag kände honom genom dina beskrivningar, men har även hört av mitt barnbarn Jacob hur fin han var och hur han tog det hårt när han förlorade en skolkompis, usch lider med dig ❤️💙
    Väldigt fint reportage i GT igår 💞
    Styrkekramar till dig och Karl ❤️

  5. Jenny käraste Jenny…
    Du vinner denna dagen också🌸
    Varm lång kram från UB❤️
    Vi tänker goda tankar åt ditt håll❤️

  6. Har nyligen börjat följa din blogg. Förlorade min son för 5år sedan. Känner igen många av dina tankar. Jag började skriva dagbok, någon månad efter. Även om många sa att jag skulle öppna en blogg. Men jag var för feg.
    Kram

    1. Hej och god morgon,
      Det känns skönt att du överlevt dessa fem år, jag undrar ibland om jag kommer orka det. Hur gammal var din son?
      Jag tänker att var ich en har sin egen metod att gå vidare, styrka och kärlek till dig att du hittat din. Skrivandet är iaf något som ger mig förståelse till mina egna känslor och bearbetning. Kram

      1. Min son var 21år. Så han var äldre än Din Gunnar. Han bodde hemma, även om han var mycket på språng. Jag förstår inte hur jag klarat de här åren. Många dagar känns det som, jag inte heller vill.. Det är en mycket knepig känsla. Finns stunder som jag verkligen inte vill må bra. Att jag på någotvis inte tillåter mig det… Det första jag sa till en kompis efter att jag förlorat min son (som förlorade sin son 10år tidigare) nu vet jag hur det känns och hur överlever man?
        Jag kommer fortfarande följa Din blogg. Kram

Kommentera

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: