Långbord. Ta med hela bunten.

Långbord. Det väcker minnen av alla dess slag. Jag känner mig hemma. Tänker på alla de stunder vi umgåtts med vår brokiga familj, alla oss tokiga syskon, kusiner,morföräldrar, föräldrar, vänner, grannar och inte minst alla barn. Den känslan är härlig o det vill sig ett leende över mig när jag ska dricka mitt morgonkaffe här på Skrädderiet. Det känns som är vi samlade både Karl, Gunnar och jag. Och ändå sitter jag här precis själv. För mig själv.

Njuter. Och gråter. Förstås.
För mitt i denna sköna stund av fina minnen med all dess glädje sticker det av sorg. Det bränner, i huden, i hjärtat och bröstkorgen är överfull. Av allt. Både känslor, önskningar och luft. Allt är fel med det här nya livet. Ja precis så, ingenting är rätt. Min kropp viker sig, jag vill tillbaka. Orkar inte.

Tar mig samman. Trotsar mina önskningar att släppa dämningar och samlar kraft. Bestämmer mig. Bråkar med mitt inre. Ryck upp dig. Gör något alldagligt. Spring. Kolla hundvalpar. Bryt alla tankar. Kom igen nu.
Ta med hela familjen, alla runt långbordet idag och känn styrkan i det. Just så. Just så tänker jag i detta nu.

Annonser