Det var en gång en gång.

Nu längtar jag till en vardag. Dagar med innehåll jag måste ta tag i. Dagar som skingrar mina tankar och låter tiden gå. Den sista tidens sorg, förståelse, vrede, förtvivlan och meningslöshet tär på mig. Jag vill inte ha den bördan i min kropp, vill inte längta och gråta på sättet jag gör. Vill hitta något annat sätt att få känslorna mjukare. Önskar de kan skona mig ett tag önskar det finns en ängel som kan ge mig ny styrka, bättre sömn och ny energi. Vill ha känslan av den goda, vackra, mjuka, varma, sköna kärleken som får strömma fritt i min sfär.

Har under två dagar varit trädgårdsmästare i mammas trädgård, burit, slitit, rensat och mejslat fram en vacker gång av Ölandssten. Tänker på symboliken av denna gång och livet, hur vi traskar fram med olika steg och olika innebörd under olika perioder. Inte alltid rakt men i olika mönster, ibland med mindre barriärer mellan avslutade kapitel ibland större, ibland ett steg åt sidan men alltid framåt precis som denna vackra gång.

Det är skönt att se ett resultat, att känna kroppens svar med värk efter slitet. Att få tydlig bekräftelse på att det var värt mödan. Men visst blir min framtida vardag annorlunda, jag jobbar inte med kroppen och utsätts för möten med människor. Att möta människor är det svåraste, det framkallar oftast minnen och önskningar, skapar starka känslor av att jag bara vill ha tillbaka livet.
Ibland kommer jag behöver berätta, vissa möten kommer jag bara vara min yrkesroll men oavsett karaktär tar de mig med i kreativitetens land där jag behöver lyssna in, förstå, hitta lösningar och skapa. Det kommer inte bedöva men ta mig till något annat. Något nytt. Ja, det längtar jag efter.

Annonser