Bara lite i taget. Bara nu.

Jag vilar. Låter mig själv få ro. Det är tyst, skönt och gott. Det susar mjukt av vinden och den smeker mig varmt med söta kyssar blandade med sol. Tankarna får sväva fritt och nej inte har jag lyssnat på en enda sommarpratare i P1. Inte heller varit på konsert eller utlandssemester. Läst lite bok men ingen till enda. Men det är precis så jag vill ha det. Bara lite av något i taget.

Sekund för sekund har bytts ut till minut för minut som faktiskt sträcker sig än längre. Vissa dagar är outhärdliga, min saknad för överväldigande att jag har svårt att hålla ihop, hålla mig samman, knappt andas. Men idag, nej nu, svävar jag friare, kan leka med tankar om ingenting alls. Ser den vackra omgivningen, känner lugnet inombords och är varm i själen.
Jag har mycket som behöver göras, många administrativa uppgifter dit lusten och kraften inte orkar. Det får bli senare. Nu, just nu njuter jag en stunds frihet där taggiga, vassa och iskalla, tunga känslor är långt fjärran.

3 thoughts on “Bara lite i taget. Bara nu.

Add yours

  1. Skönt för dig att, för att anv en klyscha, BARA VARA.
    Man ska inte skjuta upp sorg men att lägga den åt sidan i någon liten stund måste vara den enda vägen framåt.
    Jenny, käraste Jenny, så ofta du orkar….Vila i små stunder. Stäng av hjärnan å låt vinden få blåsa över dig. En stund…

  2. Nästan ett år efter vår son gick bort. Lyssnade jag på en av hans vänner som sjöng i kyrkan. Då skrev jag i min dagbok att ”idag har jag tagit paus från mina sorgetårar. Å istället fick tårar av XX fina och vackra sång. Fast går det egentligen att ha paus..?” Men just då, kändes det så. Tänker på det med anledning det du skrev att ”Jag vilar. Jag låter mig själv få ro”. ”En stunds frihet”.
    Kramiz till Dej

Lämna ett svar till Gunilla Avbryt svar

Powered by WordPress.com.

Up ↑

%d bloggare gillar detta: