Din tid kommer.

En ljuvlig måndagsmorgon. Havet låg kav blankt när jag gick upp i gryningen. En slöja av dimma låg över vattnet, den böljade sig över åkrarna och smekte berget. Allting alldeles stilla. Inte ens trädens löv susade, vinden var fullständigt still.

Solens strålar börjar värma mig nu några timmar senare och jag känner. Känner. Ja, vad känner jag?
Frid? Ett något typ av lugn finns i mig denna vackra morgon. Jag väntar hem Karl från sin vistelse hos morfar och jag längtar så det värker. En skön längtan, en mjuk känsla som trots sin värk värmer mig, ger mig hopp och glädje. Han ska vidare till sin pappa så vi kommer inte ses men ändå. Känslan av att han kommer närmre. Den känslan är fantastisk. Vetskapen om att vi snart ses.  Ja, snart ska vi ses🙏🏻

Tid ter sig mig plötsligt annorlunda. Inte lika viktig. Inte lika påtaglig. Inte lika stressfylld. Allt tar sin tid och jag känner lugn i det. Att det händer när det är dags. När tiden är mogen, när livet visar sig passa. Jag tänker att Gunnar har gett mig tålamod. Att mångt är mig oviktigt. För det viktigaste finns mig nära. En väntan känns behaglig. För jag vet att det jag väntar på kommer.
Frid, är det vad jag känner?
Jag måste läsa in mig på ordets rätta betydelse men jag tror det är det närmsta jag kan beskriva just i detta nu. Det är vackert, stillsamt och fridfullt.
💖💖💖

Annonser