Kanske som ett ljus på mitten.

Det ligger en pojke på månen och tittar nyfiket ner. Samtidigt lurar det en djävul bakom mitt öra.
Jag måste vara på min vakt, stanna upp inte bli för loj. Inte känna för stark vilsamhet och ro. Inte känna för mycket glädje och passion till livet för mitt i skrattet slår den till. Mitt i solskenet och det glittrande havet. Den fångar mig, djävulen. Den gäckar & lurar mig även när jag tror jag har som mest kraft och plötsligt är jag ledbruten, nedbruten, tårsprängd och skakig. Kroppen som värker av längtan. Till något jag aldrig mer kan få.

Till månen räcker inte min röst. Dit är mina armar för korta för att omfamna. Mina öron för små för att höra ända dit. Men för ögonen ser jag  syner av en ljuv varelse, en blond, glad spjuver. Som dansar du framför mig på månen. Eller är du månne här?

Det knyter sig. Jag blir spänd. Jag ser dig men du är så fjärran. Jag tror jag kan nudda dig men du tynar bort. Det växer upp ett berg inombords som är hårt och spetsigt. Som river mig i trasor. Jag vill känna lugnet, vilsamheten men jag rämnar.
Från ingenstans befinner jag mig i ett liv där djävulen och änglarna har en dragkamp. Där jag aldrig är förberedd på vem som vinner.

Kanske kommer en tid då livet blir ett mellanläge. Som ett ljus i mitten.
Kanske.

3 thoughts on “Kanske som ett ljus på mitten.

Add yours

  1. Blir så berörd när man läser, hur fint du beskriver din känsla och din saknad .
    Massa massa styrkekramar till dig
    ❤️❤️❤️

  2. Älskade Jenny!! Såna svängningar för dig att hantera! Önskar jag kunde ge dig lite balans o trygghet ❤️. Du är så underbar fina fina du! ❤️

  3. Käraste lilla Jenny…
    Det blir stora hopp för dig.
    Från minsta lilla uns av lugn och till en grym känsla av att bli sönderriven av sorg och saknad…
    Just nu kramar jag om dig Jenny…❤️
    Vännen UB

Kommentera

Powered by WordPress.com.

Up ↑

%d bloggare gillar detta: