En helt vanlig fredag.

Min väninna frågar mig vilken dag det är idag och jag svarar fredag. Glad att komma på vilken dag det faktiskt är. Hon upprepar frågan och jag förstår att hon menar hur den här dagen känns för mig. Jag blir tvungen att stanna upp och fundera, känna efter en stund och inombords blir jag så ofantligt glad att jag just denna fredag är lycklig och inte ens förstår frågan som jag brottats med så många månader. Frågan i hur jag mår. Känner mig stolt och innerligt tacksam att just den här fredagen känns som vore allt precis normalt. Precis som livet ska vara.

Har lämnat landet för ett par dagars storstad och upptäckte att min lilla valp inte riktigt är lätt att ha med på stan. Dels för alla nya intryck, alla ljud, alla människor och alla hundar. Vader vill hälsa på allt. Men dessutom får han inte belastas med långa promenader så resultatet blev ganska fiasko. Jag kan inte alls bära både en hundvalp, handväska och påsar med mat och annat. Min hjärna går på högvarv, jag måste hitta en bättre lösning. Och det gör jag. En gammal barnvagn från 60-talet blir min via blocket på nolltid och vips har jag en baby igen. En något mer lurvig än de jag tidigare haft. Något svartare hår och annan kroppskonstitution men i övrigt, ja i övrigt är Vader plötsligt precis som ett spädbarn. Jag kastas in moderskänslornas ljuva toner med lyckotårar och trygghet. Vader lägger sig tillrätta i vagnen, sover och sover. Jag kan med lätthet gå på café, gå i butiker, stanna på gatan och prata med vänner. Allt medan min baby sover. När han vaknar sätter han sig upp och tittar nyfiket på omgivningen. Han vill se allt och verkar njuta av vinden som drar i ansiktet när vi går längs avenyn. Vi drar oss upp till Götaplatsen, blir serverade förstklassig musik från scenen. Vader lägger sig ner igen. Somnar om och jag, ja jag kan njuta av stråkarna och symfoniorkesterns pampiga läte, av ljuset och glädjen den här dagen har gett mig. Jag njuter så fullt att plötsligt är mitt liv precis som det ska.
Precis som det ska.

 

Annonser