Svärtans flytt. Svart och hårt.

Idag. Jahaa. Igen. Mörker, ångest och fruktansvärd ilska. Stress kryper som myror och maskar i hela kroppen, det är tungt att andas. Vill skrika, vill hoppa. Vill försvinna och byta liv. Göra om allt igen. Få mina underbara barn igen och ge dem det jag önskar jag kunnat ge alla mina dagar.
Vet att det är orimligt och försöker hitta ett fint sätt att få Karl att känna min kärlek och min önskan att ge honom en god fortsatt väg som han ska kryssa genom livet. Vill ge honom självkänsla och stark stabilitet som en grund för resan han ska göra. Vill se honom lycklig trots all sorg och smärta.

Vi flyttar. Bryter upp från vår vardag i Kinna. Byter miljö. Flyttar till stan. City. Ja, mitt i Stockholm ska vi bo. En fin lägenhet och schysst kvarter. Ändå gråter hela jag inombords och känner mig skakig, svajig, illamående. Jag vill inte. Jag vill bara tillbaka. Kom tillbaka Gunnar!! Kom tillbaka! Jag klarar mig inte utan vår fina lilla familj med Karl & dig. Jag känner mig ‘lost in space’.

Jag är lycklig för vårt val av födelsedagspresent till dig. Vader är fantastisk, ett bra komplement och en underbar hund. Han gör pranks på sitt sätt och älskar att brottas. Men det är inte dina ögon eller dina skratt eller dina fisar vi har hos oss Gunnar. Det svider.
Det svider att du inte är med, att du inte livar upp och bråkar med Karl. Eller hittar på sätt att göra bomber så Karl smäller fingrarna. Eller berättar om startelvorna i de olika ligaspelen. Att vi inte hör dina andetag, inte ser dina kroppsrörelser.
Att vi inte har dig nära. Karl behöver dig, behöver dig att retas med, att driva med, att lyssna på. Att älska.
För oj vad vi älskar dig. Mer än jag någonsin kan beskriva.

Idag. Fy fan vad tungt. Det borde kännas skönt att bryta upp. Att få en ny start. Men nej, det känns bara hopplöst, svart och tungt. Jag önskar allt var annorlunda. Gråter hårt inombords och längtar. Längtar bort och längtar hem. Till ‘Oss’.

Annonser