Vardag. Du vackra.

Vardag. Visst längtar jag efter dig. Att få rutiner och inrutat schema. Så jag vet vilka steg jag ska ta, om det ska vara myrsteg eller stora kliv. Jag vill gärna ta de stora kliven och känner mig lockad. Men det är myrstegen som kommer ge mig styrka.
Trots längtan och lust saknas mig kraften. Trots lockelsen är jag däckad som en slagen hjälte. Jag gråter fast jag vill känna glädje. Jag är frustrerad fast jag borde känna lugn.

De sista fem månaderna har gått i spinn. Vi har flyttat runt. Boat in oss på varje ställe, levt med delar av vårt bohag & kappsäckar som sällskap och bilen som bas. Vi har flyttstädat och flyttat vidare. Bott i kappsäck även här, boat in oss och flyttat igen. Avslutat med flyttstädning och tagit bohaget, kappsäckarna och oss själva till nästa ställe. Och så allt om igen. Sex flyttar och nu en sista befintlig till lyan på söder. Glädjen säger mig att jag trivs och nu kan titulera mig som ‘en söderböna från landet’ 😉
Att här finns mycket nytt, många upplevelser, goda möten och nya kontakter. Att det här är bra.
Så finns det andra. Mörkret. Energilösheten. Som säger mig att jag behöver gå i ide. Som är likgiltig livet. Som tänker att om världen sprängs av Nordkorea kanske jag får ro.

Det bråkar i mig.
Jag vill vara en bra mamma till Karl, vill visa honom att han är mitt allt. Ändå är det precis motsatsen han får uppleva. En mamma som tjatar, inte orkar vara vaken och som inte umgås.
Jag umgås med andra, ger min energi till annat. Samtidigt vill Karl vara själv, slå sig fri som en 18-åring ska. Jag är harig, är en hönsmamma. Långt ifrån mitt vanliga jag.
Allt känns upp & ner.
Min iblandbo ger mig kärlek, ger mig närhet och glädje. Jag bör vara lycklig. Han hjälper mig, är en klippa på det mesta och berör mig djupt. Ändå känner jag mig otillräcklig, känner mig inte tillfreds att inte göra allt själv. Känner mig liten och bräcklig. Vill visa honom min kärlek, min glädje men visar honom en rakt igenom tråkig sida av gnäll, gråt och frustration.

Jag provar att ta emot Reiki healing på distans. En härlig känsla när den kommer. Carina Hammarsten ger mig värme som sprider sig i hela kroppen och det är som bråkar energierna i mitt huvud. Jag vet inte vilken som är god och vilken som är hård, vet inte vilken som vinner men känner spelet. Blir trött och utmattad medan dagarna efter är jag absoluta motsatsen. Rena dynamiten och den sista flytten känns som ‘a piece of cake’.

Men idag, idag längtar jag efter dig vardag. Är helt ur balans och slängs mellan glädjen och mörkret.
Jag vill hitta dig vardag.
Vill hitta glädjen och mitt inre lugn. Ta de små myrstegen framåt. Tillbaka till livet

Annonser