Mm baby, You will get strong.

Jag bestämmer mig. Bestämmer mig igen. Jag letar. Försöker hitta andningen. Jag ska släppa ångesten. Den ska bort.
Ja, jag ska vila, ska hitta styrkan & kraften. Jag har bestämt mig. Ljuset, glädjen, kärleken ska vinna. Ska segra.
Jag ska vinna, ska bemästra den och bli starkare än allt.

Jag har bestämt mig. Som vore jag min egna syster ska jag säga mig: ”Baby, You’ll get strong”. Som henne ska jag låta mig vaggas så jag kan ta steg för steg. Det får ta tid, ja jag skiter i tiden, vilan är det som ska bli min kraft och ork. Ork att tänka, att gå ut, hitta ord, umgås och känna stunder av frihet. Vilan är min tröst och mitt hopp.

Det som känns mig övermäktigt och ger mig panikångest är till största delen när jag känner press. Att prestera, att ta beslut, agera och genomföra. Det är märkligt att bara blotta tanken på ordet flytt ger mig panik. Jag vill inte, kan inte, orkar inte.
Nej jag vill stänga in mig, stanna kvar, gömma mig och inte flytta mig en meter. Jag vill känna tryggheten, glädjen i det lilla här på Söder, att inte vara någon, bara en kvinna med hund. Bara någon, som klär sig precis efter dagsform utan att någon värderar eller tycker något. Bara någon, som vem som helst kan tala med på hundpromenaden utan att jag blir igenkänd eller påminns om att jag är Gunnars mamma. Bara vara någon som blir omsluten av storstadens vackra vyer, okomplicerade varande med närhet till allt, som ger impulser, ger nya perspektiv, ger musik, kultur och likasinnade.

Så finns längtan till Karl. Den är större än allt. Den är långt bortom ord beskrivbar, den är jobbig och ljuvlig på samma gång. Den gör mig vansinnig och ger samtidigt förtröstan. Jag känner mig som en förlorad mamma när vi inte är nära men blir lugn varje gång jag hör hans röst. Den ljuva grönska som uppstår i mitt inre, som spirar sig likt ängladans av guld upp i ett dilerium när jag vet att han lever. Att han andas och att jag har honom nåbar. Att han är kontaktbar och att vi kan kramas, skratta, bråka. Min längtan, denna längtan som sött och salt, som eld och hav, den hjälper mig att vila.  Ja, jag har bestämt mig. Jag ska vinna, jag ska flytta tillbaka och det kommer bli bra.
Jag ska ta hjälp, inte göra allt själv denna gång. Jag ska låta någon annan vara projektledare och jag ska vila.

Bara tanken på att jag har bestämt mig ger mig kraft. En fantastiskt lyxig känsla av värme fyller mig, att en låga av ljus tar plats och ger min kropp en stunds ro. Min längtan och min vila ska ge mina tankar kraft att bryta ångesten.
Ja, jag har bestämt mig.
🙏🏻

Annonser