Min måndag. Please hjälp!

Jag vaknar av att paniken växer i mig. Det känns som har jag mjölksyra som kryper upp i hela kroppen och som smetar ner mig med lim så jag inte kan komma upp från sängen. Det pärlar sig runt halsen av svett samtidigt som benen känns kalla, som domnar de bort. Hjärtat slår snabbt och flyktigt, en klump i magen knyter sig som ett klot av järn, kallt & hårt. Det trycker starkt över bröstkorgen, upp mot strupen som är jag instängd under något tungt, något som förlamar mig mot min vilja. Jag vill bort men fäktas för svagt och blir liggandes. Nu har jag mer än 37grader i kroppen, det är varmt under huden men känner mig kall ändå, jag drar täcket närmre, vill värmas och hitta lugnet. Det blixtrar i huvudet, jag ser syner, ser ingenting och det är en kakafoni av mörker, små ljusa stjärnor och bilder av barnen. Det går snabbt och jag mår illa, jag vill spy men blir liggandes under det där tunga som trycker mig mot madrassen. Jag försöker hitta andningen, jag försöker pressa ner den i magen. Det är svårt, strupen vill inte låta så mycket luft passera och bröstkorgen kan inte höjas mer. Jag måste hitta ett annat sätt, provar att vidga bröstkorgen åt sidorna istället för höjden, ja, ja, ja det funkar! Ja! Det sipprar in lite syre och jag koncentrerar mig hårt på att få mer, syre, ljuva syre ger mig lite andrum, ger styrka till tankarna och allra mest släppa allt tryck. Jag andas långsamt, långsamt pressar jag försiktigt ut luften, håller emot för att låta den vara kvar så så länge som möjligt. Håller andan när jag är fylld, hjärtat klappar hårdare det känns fruktansvärt men något i magen lättar. Ja, jag provar igen. Skit, det är så svårt men jo jag ska klara det.

Idag ska jag försiktigt, försiktigt förbereda flytten. Jag ska ta hjälp. Jag har saker som behöver säljas, kanske kan jag få hjälp här via bloggen?
Jag andas långsamt, tänker. Vilken kraft har denna blogg, denna min nyvunna själsfrände?
Finns här hjälp att få, kan jag starta en auktion eller länka till en Blocket annons?
Jag orkar inte ta tag i det nu men känner tacksamhet i att ha hittat tankarna. Nu är jag lite på väg.

Timmar med solsken har gett mig frisk luft vid vattnet. En promenad med Vader i glitter, bland änder och svanar. Det vackra tar mig bort för en stund, ger mig glädje när Vader hoppar i vattenbrynet och vill fånga både vågor och förskräckta änder vilka tjuter och simmar ut i ett huj. Jag småpratar med andra hundägare och känner mig nästan normal, låter mig försvinna in i det normala, det goda.

Jag blir påmind om och om igen. Påmind om min skörhet och livets ‘taggtrådsvägar’. Idag blir jag påmind som med ett hårt slag i solarplexus då min läkare ringer och meddelar att jag nog inte kommer få ersättning av försäkringskassan framöver. De anser att jag jobbat för mycket under september då jag varit aktiv mer än 2h vid två möten. Att jag därför borde kunna jobba även nu oavsett nuvarande arbetsgivare eller arbetsuppgifter. Att jag sedermera kraschat tas ej hänsyn till.
Efter samtalet känner jag mig maktlös, tom och paralyserad.
Nedslagen och hårt påmind om att jag inte är en person som omgivningen anser behöver vila. Fan, allt känns mig övermäktigt.

Ja, det känns mig övermäktigt. Timmarna går och jag försöker vända tankarna, kanske kan jag få kraft av det här?
Kan denna, mig idag, för svåra uppgift att hitta försörjning i vila ge mig en osynlig styrka? Kanske är det nu jag måste hitta min styrka.
Jag försöker vända tankarna men känner samtidigt att jag inte har en aning om vad jag ska ta mig till.
Vad ska jag göra?? Vad händer med mitt liv? Ångesten väller upp och tränger sig hårt på, som en kalldusch.
Jag behöver ju bara ha lite vila, samla kraft och komma tillbaka.

Precis nu bestämmer jag att min vila ska hjälpa mig att finna en väg. Jag bestämmer mig också för att publicera min dag på bloggen. Kanske har någon annan en god idé, fler hjärnors kraft är starkare än en.
Samtidigt provar jag att lägga ut min
annons för den fina hundburen Artfex som Vader vuxit ur.
Jag har bestämt mig, jag ska inte bli knäckt. Jag ska, jag SKA finna en väg.

Kanske, kanske kan mitt skrivande i bloggform hjälpa mig. Kanske.
🙏🏻

Vaders hundbur – Artfex

Annonser