Nöden är månne skapandets kraft.

Det största och finaste mitt liv bjuder mig på, en ofattbar glädje och kärlek varmare än när man stiger ur flyget på en resa till 40 grader, är att möta Karl.
Äntligen hemma. Ja, nu gror fötterna ner i jorden som vill kroppen kasta ankar.
Samtidigt är det tungt. Tungt som hänger flera tusen år som ok på axlarna. Jag ser händelser och upplevelser med Gunnar framför mig så ideligen som bor minnena på näthinnan. Jag ropar Gunnar till Vader, hittar Gunnars älsklingsmugg i skåpet när jag ska dricka kaffe, tror jag ska väcka honom innan det är dags att väcka Karl. Som vore han hemma.
Det här är min första etapp i min ‘touch down’.

Jag orkar inte ställa iordning allt än, det får ta sin tid i att packa upp. En rätt skön känsla faktiskt. Ett lugn som smakar jag på ordet vila även i praktiken. Mm, ja det smakar gott, det ger min själ utrymme och känns som varm oboy med grädde en dag när höstrusket tränger sig på. Som att sitta framför brasan efter en dags skidåkning eller som känslan av en mjuk varm kram. Ja, precis så smakar vilan. Njutbar. Det är nog första gången i livet jag gjort något långsamt, struntat i vad som ‘borde’ göras och istället låter själen visa när det är dags. Det känns så rätt.

Igår gav mig även Försäkringskassan lugn och vila, de har ändrat sig. Jag ska få sjukpenning trots allt.
Deras brev efter brev att jag skulle nekas sjukpenning, trots läkare och psykologs intyg om mitt behov av vila har gett mig en stress och desperation. En känsla av maktlöshet och nöd. Men kanske är det när man befinner sig i nöd som idéer uppstår. Ja att de då kommer till en.

Jag låg häromdagen i soffan, halvt slumrande halvt funderade när jag plötsligt fick upp en ny idé av bloggen i huvudet. Jag såg plötsligt klart framför mig att jag ska bredda spektrat och designen lite. Att jag ska skriva om min sorg förstås men också vad det är som hjälper mig ur den. Mina ljuspunkter, vad som gör mig glad och ger energi och vilka metoder jag har för att hitta dem. Kanske kan jag skriva även om hur andra med sorg gör och mår och skulle det inte vara intressant att höra människor som jobbar med sorg om deras vardag? som en typ av podd kanske. Förhoppningsvis kan jag hitta annonsörer till bloggen också.
Ja det vill jag prova, lite i taget.          Kanske vet du någon som skulle vilja annonsera här eller har tips på någon/något företag som skulle må bra av att synas här?!

Det skulle vara så kul att testa, ja jag känner mig helt pepp!!

Till sist ska jag tacka min handläggare på försäkringskassan ändå. Hon är ju den som bidragit till en ny idé och pepp mitt i mörkret. 😱
🙏🏻

 

 

Annonser