Jag äter upp stunden & guld ska spridas i mig.

Guld till frukost när Vader pussar mig på caféet som blivit vårt stammis här i storstan. Träffar en liten 15 månaders flicka som träffar mig rakt i hjärtat. En stund tror jag det är Gunnar. Jag ser henne. Jag ser att det är en flicka men nånting snurrar och plötsligt står Gunnar där i hennes kropp. Liten och glad, ohämmad som charmar alla i som omgivning. Det är Gunnar som sätter sig på stengolvet och vill gosa med Vader. Jag ser. Plötsligt lika fort som han var där ser jag flickan och vet. Kommer ihåg.

Det är tungt och det bråkar inombords, varför kan jag inte få honom tillbaka? Jag vill bara ha honom här med Karl och Vader. Längtar så förbannat efter hans underfundiga bus, fantastiska kramar och knäppa skratt. Kan låta tårarna trilla i oändlighet men jag behöver hitta tillbaka. Tillbaka till Vaders puss och glädje han ger. Tillbaka till nu.
Ibland vet jag inte hur jag lyckas men jag får fram en andning och börjar le.
Jag vet att leende smittar och om inte på omgivningen så på mig själv.
Så nu ler jag, jag ska le hela dagen.
Ska ge mig själv guld och omfamnas av det. Ja, det ska jag.
💖

Annonser