Juletid, pirr och våfflor.

Med svullna ögon och märken som är djupt blå/lila runt om är det en ny dag.
Trots svullnaden känns ögonen lätta och har jag släppt inte bara tungt fett under locken men även något tungt i själen. Fattar ingenting men är glad ja, rent av pirrig av att jag lyckas ta små steg framåt. En mamma till ett av de andra barnen som också omkom i olyckan har pyntat inför julen, hon har dekorerat sitt förlorade barns rum och tänt ljus. Hon är stark och vacker. Jag hyser stor beundran och respekt för hennes sätt att klara av det, hennes sätt att lyckas tänka att det är vad hennes barn skulle önska. Att hon firar jul och gör det fint.
Det är långt. Långt ifrån mina tankar än. Jo, jag ska dit jag också jag ska lyckas hitta den styrkan i tanken. Ett steg i taget, ett steg framför det andra.
Under tiden firar jag dagens luftiga och ‘lätta’ känsla med att göra frasiga tunna och oerhört vackra våfflor till frukost.
💖

Annonser