Rusta dig för kamp och du ska segra.

När man tror sig vara i en stabil fas. När man tror allt blir bra. När man innerst inne vet att det bara är en tro, ja då. Då kan den närhelst slå till. Vilsenheten. Ensamheten. Eller månne den kallas känslan av övergivenhet.

Pass på och vet med dig för alla dagar i hela livet att du måste klara dig själv. I alla situationer. Även i de finaste kan tumult plötsligt uppstå och kvar blir du. Ensam mot världen. Plötsligt är du längst ner i en gegga, en gegga som snörar dig hårt, som vill dra dig än djupare i modden och som svårt ogillar ljuset.
Då. Då när det är som tuffast måste du ta på dig dina superkrafter. Du sätter dem på dig din börda till trots och till en början tynger de dig.
Det tynger att du inte kan simma i den slemmiga moddiga gegga bland svärta och rivande sår. De, dessa superkrafter stjälper dig och dina tankar till en början.

Just då, då, då. Då är det än viktigare att våga tro att kraften snart ska lyfta dig. Att inget i världen ska låta dig knäckas. Att dina inre superkrafter kommer bära dig långt över ljusets rand. Du kommer känna glädjen som soldränkta strålar mot huden. Du kommer andas som porlande vatten ur en springande bäck. Du kommer blomstra som tusen ljuvt doftande rosor mitt ett hav av lavendel. Du kommer känna frihet och flyga dit än du önskar. Din tid kommer.
Du ska inte knäckas. Du är en vinnare. Hell no. Ingen jävla gegga ska vinna dig.

Annonser