Som slängs jag likt en vante i känslornas register.

Vad är det som händer med mig?
Jag förstår inte denna berg och dalbana som slänger mig från glädjens topp till illamåendets djup med ångest och gråt.

Vi har landat i paradiset Karl och jag, en resa vi aldrig kommit göra om det inte var för min barndomsväninna som tagit oss hit. Hit till Sydney och Manly beach. Hon guidar oss i hur vi ska klara jet lag, visar oss var vi kan snorkla, se vackra fiskar och få nya upplevelser, lär oss om historien om Sydney, bjuder oss hela sin familj och har den vackraste av själar. Hon berör mig djupt och ger lyckoruspoäng.

Ändå sol, paradisiskt vackra vyer, fantastiskt umgänge till trots gnager det där inne. Det rister och skaver i venerna och jag kommer inte undan.
Jag lovar mig själv att vänta in och finna det mjuka, varma som smeker mitt sinne. Jag ska inte jaga dem men lyckoruspoängen ska komma till mig. Pö om pö, bit för bit även när känslan är den totala motsatsen. Ljuset ska segra.