Jag orkar inte mer. Kom tillbaka, kom!

Jag vaknar och redan innan jag öppnar ögonen vet jag. Att idag är det tungt. Det gör ont i kroppen, den är tung och rister. Det stramar och hjärtat bultar som av rädsla. Ja, längtan är hård mot mig idag. Jag försöker se att Gunnar är med oss här. Att han är lycklig av att vi gör alla de utflykter han så gärna skulle gjort om han var med men det lyckas mig dåligt just nu att känna glädjen. Nej jag känner bara sorg och förtvivlan. Får upp bilder och förnimmer honom som när vi var nära och önskar ingenting hellre än att det är sant. Att jag får stryka honom över håret, krama honom och skratta med hans blå ögon plirandes mot mig. Vill höra hans röst, vill känna hans hud och starka utstrålning. Vill att han busar med Karl, att de bråkar om trivialiteter och lär varandra om fotbollens värld efter alla poddcasts och matcher & tv klipp de sett.
Mitt ego är stort idag. Ja, jag vill bara ha dig nära Gunnar. Precis här hos oss. I verkligheten. Jag orkar inte mer. Kom tillbaka, kom. Nu, nu, nu.

Annonser