Hämnd. Det smakar bittert men kittlar ljuvt.

I mitt mörker vill jag hämnas. Å andra sidan, busschauffören har fått ett straff av samvetskval för livet värre än den hämnd jag skulle kunna tänka ut.

Jag vill ha en rättmätig förklaring. Jag vill personligen ha ett samtal med den som bokade chaufförens arbetspass. Jag vill se den information chauffören fått inför passet. Jag vill se och höra vilka rutiner och instruktioner han fått till sig. Jag vill tala med chauffören. Jag vill fråga honom vad han tänkte när han tappade fokus. Jag vill veta om han har barn.

Jag vill ha en ursäkt. En fet jävla ursäkt från bussbolagets högsta ansvarige. Jag vill veta hur han kan svära sig fri ansvar och säga att de följt svensk lag. Jag vill veta hur han som pappa, som människa, som vän känner. Vill veta hur han hade reagerat om det var hans barn på bussen.  Var finns hans etik & moral, sociala patos och ansvarstagande som människa såväl som högsta ledare i bolaget?

Jag vill möta den som bokat av den tilltänkte chauffören till förmån för en billigare och mindre erfaren skolskjutschaufför. Jag vill möta dennes ögon och se att det svider. Sedan vill jag ha en äkta ursäkt av chauffören. Jag vill se att han lider. Att han ångrar och att han ber för Gunnar.

Jag vill ta bort marken under dessa deras fötter för ett tag. Låta dem hänga i denna svindlande, ofattbara sorg och förtvivlan vi går igenom. Jag vill att de ska få genomlida en stunds grymhet deras oaktsamma handlande ger.

Till sist vill jag att de ger mig livet tillbaka.
Livet med Karl & Gunnar. Livet till vår familj igen.

 

 

 

 

 

 

Annonser