Pusta mig virvlar av ork.

Kättad. Hårt, hårt.
Pulsen stiger när vetskapen om att jag inte kan ta mig ur blir sanning. Andhämtningen är snabb och kroppen darrar. Jag vill fly. Fly från allt och känna frihet. Av enbart tanken får jag skuld och skam. Skärp dig Jenny. Du stannar här och utför din plikt som mamma till Karl och matte till Vader. Ingenting är vackrare och skänker mer kärlek än det, jovisst men orken. Orken, styrkan och drivkraften att ens häva upp mig själv är som puts väck.

Jag önskar mig själv mer kraft. Som kan den bara pustas in i mig. Som pulveriseras glitter in i varje cell och ger mig styrka.
Intellektuellt vet jag att ångest är en destruktiv kraft som när den har mig fångad äter mig med ett svart leende. Som förbytt blir jag och mitt motstånd till trots fängslas känslorna hos denne leendes mörkt svarta monster. Kättad. Hårt. Hårt.

 

 

 

Annonser