Sommartid stanna, stanna!

Du vackra sommartid med blomster, grönska och solsken i blick. Jag njuter av din doft, den skira doft som med vindens pust ger mig ett leende, som mjukt tar mig på en resa av tid och rum. Jag njuter din värme, den som omsluter mig mjukt och får mig naken ända in i själen. Många är vi som njuter alla goda möten du berikar oss nordbor med. Du får oss mjuka, vänliga och tillmötesgående. Vi blir som förbytta med sprudlande kärlek och liv.
Ja, du vackra. Stanna hos oss!

Kanske kan jag be dig som vore du Karɛy även ge mig tillbaka min Gunnar. Förvisso var det aprils kyla som tog honom med sig förra året men du, som ett gudomligt väsen, kanske förmå dig ett trollslag och skänka mig livet från himlen?

0E43B0ED-E304-4DB1-9DE0-4F833552EECAKarl fyllde nitton häromdagen, du gav oss den vackraste av dagar med din havsblå himmel, nyutslagna syrénbuskar och förnimmelse av att tiden stod still. Som en primadonna efter en utmärkt föreställning kände jag mig inombords. Stolt, fylld och tacksam, som på höga klackar firade med stjärnstoft i sinnet av lycka över min Karl. Och med smak av dig, vackra sommar. Samtidigt lurade mig april med sitt svärd. Hårt, djupt borrandes i hjärtat. Saknaden, längtan, det självklara att vår Gunnar ska vara med. Ska busa, skratta och förgylla Karls dag med sin närvaro.

Ja april lurar bakom örat och framför näthinnan spelar han upp dig ljuva maj, du vackra sommartid, som sceneri.

 

Annonser