Vad ljuder spåkulan?

Tänk om jag kunde se in i framtiden. Tänk om jag kunde se mig själv grundad i min sorg och fylld av liv för alla nya eskapader. Tänk om jag finge se det nya som väntar mig. Vilka vägar jag ska välja och se hur de stiger, sluttar, viker av och kränger. Jag skulle kunna träna mig att gå dessa spår så jag inte tappar takten eller ramlar ner. Om jag finge se så jag kunde träna upp min balans och istället för den fokusera på det vackra i omgivningen.

Tänk om jag kunde se in i framtiden. Då kunde jag i förväg vara beredd. Jag skulle veta vad som blir rätt och skulle veta om något ska ske som jag kan förhindra. Jag skulle aldrig mer känna oro för Karl. Jag skulle veta att allt går bra på hans stigar. Att ingen olycka sker när han är ensam. Att vi aldrig mer ska drabbas av olycka. Jag skulle känna lugn när han tar sig fram med egna vingar, bara känna välbehag att allt han gör blir bra.

Jo, allt blir bra. Vad Karl än gör så blir det bra. Vad jag än gör så blir det bra.
Jo. Vi drar det till oss; all godhet, glädje, kärlek och härliga upplevelser.
Jo, visst är det det jag ser i framtiden.
Jo. Jag tränar precis hela tiden. Framtiden är nu.

 

 

Annonser