Livets fylliga recept. Finns även bortom ord.

Ibland är det som orden sipprar bort. Som att de flyger likt en flyttfågel långt bort över hav & land. Jag når dem inte och vet inte heller hur jag ska uttrycka mig när de inte är nära. Jag skriver inte och talar mer sällan om min nya verklighet.

Tid går orden till trots och tid kommer på nytt. Ändå är jag så upp i den att den helt försvinner. Inte en dag är långsam eller innehållsfattig, nej raka motsatsen är den fylld till bredden av spännande ingredienser. Det som ger kaxigast smak är jobbet, där energin är hög, kreativiteten stark och skratten många. Jag blandar ner några nävar trendspaning, kundmöten och produktnyheter, lägger till branschmingel, en mix av nya kontakter & knasiga utmaningar. 

Jag rör om i grytan, knyter löpardojjan, tar med Vader och tvingar min löparkompis Eva till en runda i den maffiga, skönt gröna skogen. Så kommer fasen av återhämtning, eller jäsning på bagarspråk, och nu fylls rummet med snåriga stigar i att vara en god och stark mamma. Den som kan lyssna, försöka förstå och peppa. Som ger kärlek och glädje samtidigt som gränsdragningar och ramar tydligt behöver visas, sorgen och det märkliga nya livet till trots. Här behöver även vardagssysslor införlivas i grytan, dvs handla, tvätta, städa och laga mat. Jag brukar även höfta ner tidningsartiklar med inspiration av nyttig kost och träning, lyssna på nyheterna, analysera världsbilden och avslutar gärna med en stunds läsning om inte ögonlocken redan slutits.

För att göra receptet fylligare adderar jag tågresor mellan Göteborg & Sthlm, en exotisk plats för att tappa tiden.  Jag önskar ibland jag kunde spela in alla dessa upplevelser, dessa samtal och de tankar som uppstår. Dessa speciella möten som berikar mig så.                 En gång la en kvinnlig medresenär sin hand på min och berättade om hur hennes liv tagit henne till andra sidan jorden som nybliven pensionär. Hon hade rest som volontär till Nya Zeeland & jobbat på en Eko farm & sedan fortsatt som volontär till ett yoga center på Bali. Staffan bjöd mig på champagne och lät sitt livs vägar svepa in mig i en värld av toner och mystik. Som tonsättare och konstnärssjäl dyrkade han upp mig och och vågade lova sätta toner till Gunnar. Hela själen blir både euforisk och oerhört varm av tacksamhet. Det är svårt att förklara i ord det storslagna i hans gåva. Rebecka tog mig med storm! Hennes generositet och kärleksfullhet uttryckte hon med att trots två barn och spridd packning be okända resenärer byta platser så hon kunde erbjuda mig en plats där jag lättare kunde ha koll på Vader. Vi fann varandra, talade om inredning, färgsättningar och boostades med nya infallsvinklar, inspiration och samtal om livet. 

Orden, dessa små bokstäver som tycks mig försvunnit, kan aldrig ändra tidens gång och jag har börjat älska uttrycket trägen vinner. För just det handlar det om för mig. Att inte ge upp, inte sluta. Mitt liv måste gå vidare och jag behöver all tid & positiv energi jag kan för att lyckas hålla mina känslor i schack. För att hantera sorgen av Gunnar. Hantera den varje dag. Hantera livet, hantera det minut för minut.

 

Annonser