Du fantastiska klippa.

Vi lyssnar på 18åriga Ebba Einarsson. En vinnarskalle jag känner stark vördnad för och även stolthet över. En tjej jag personligen aldrig träffat men som under sitt samtal med Fredrik på vår scen snabbt letar sig in i mitt hjärta. 5B6B3D6D-71A8-410F-BAE4-A73E10B42380Denna fina tjej är starkt målfokuserad och aktiv tonåring som tävlat på elitnivå i rodd och som över en natt blivit förlamad då ett blodkärl brustit i ryggmärgen. 

Något i hennes bearbetning av sin förlust över att inte kunna röra sina ben gör att jag känner igen mig. Hennes frustration som tar sig uttryck i att istället förändra sin situation. Hur hon bestämmer sig för ljuset och låta segersötman vinna istället för den mörka kylan som lätt skulle få henne att kantra. Hon har bestämt sig för att vinna och har på lite drygt ett år med förlamning blivit Paralympics mästarinna i rodd. Hon berättar stolt att hon ska tävla i VM på onsdag. 

Det är djupt berörande. Det griper tag i min själ. Vilken ynnest att hon är kvar, att hon är här och vid friskt sinne! Det är mig samtidigt övermäktigt. Tänk om det ändå gått rädda Gunnar. Jag hade gjort allt för att få honom till ett liv som Ebba, om han ändå gick att få tillbaka. 

Min själ behöver rensas men gråten stockar sig i bröstet. Inte en tår rullar trots det bullrande myllret i hjärtat. Det bultar hårt och ger smak av blod, själen tvistar sig och jag vill ur min kropp. Vill slänga av mig den hårda metallen som tynger ner mig mot en avgrundslik botten.

Så vet jag att denna känslan behöver få finnas, den behöver ta mig en stund för att sedan bytas ut mot all glädje och allt det vackra jag har här i mitt liv men att vara vinnarskalle är intet lättsamt. Det kräver energi, stark vilja och evigt kämpande mot ett mål. 

Jag djupandas, sätter mig vid det glittrande havet som omger mig. Jag pratar med Gunnar, tar på klipphällarna, försöker känna om han finns nära, kanske är han det då hans gravsten är gjord av just sten här från norra Bohuslän. Jo, visst är han här. Visst ger han mig sitt leende och energi, peppar mig och säger fortsätt nu mamma! Fortsätt. 

72EFE56F-536B-43B4-9807-56167526AC33Ja, jag ska fortsätta. Jag ska låta det goda vädret, alla fantastisk människor jag mött & möter under denna konferens omfamna mig. Vi firar 20 år tillsammans, ca 300 personer celebrerar med pompa & ståt.  Helgen har gett mig lyckoruspoäng med dessa!  Ja, visst kan dem omfamna mig och ge mig den kärlek jag såväl behöver för att klara nästa steg mot ljuset. 

Jo, så ska det bli.

Jag ska samla fler lyckoruspoäng & vinna även idag.

 

 

Annonser