Bortom dörren väntar en ny scen.

Ibland känner jag som att mitt liv spelas på en stor scen, som står jag i strålkastarljuset med en fantastisk scendekor som byts ut med blixtens hastighet och innehållet likaså. Jag ger allt jag kan här. Än om smärta ger sig till känna i form av huvudvärk, feber eller smärta i kroppen står jag pall. Det är showtime.  När ridån faller går jag till min loge, tittar mig i spegeln, ler och säger tack för den här föreställningen. Du klarade det, även idag. Då kommer den, smygande men ack så stark, den lilla djävulen som väntat ut mig och som nu ser sin chans. Han är tröttheten som helt slår ner mig, han är smärtan som golvar mig med blixtens hastighet, han är mörkrets konung som drar ner mig till botten av likgiltighet, sårbarhet, oändlig längtan & plågsam sorg. Plötsligt ligger jag liten och skör på golvet. Publiken som tidigare hyllat mig är långt fjärran, nätet av kärlek som tar emot mig när jag faller är borta.

Onsdagsmorgon befinner jag mig just i den verkligheten. Den lilla satan överbemannar mig. Där i skogens grönska och doft av svamp faller jag ner i mossan och skakar av gråt under min promenad med Vader. Här finns inget stop. Här är längtan för stark och min vapendragare långt fjärran. Jag har ett inplanerat läkarbesök och tårarna kan inte sluta trilla. Inte så där vackert som på film, nej jag har ett snorigt, rödmosigt ansikte & svullna ögon. Märkligt nog är det inte en enda på vårdcentralen som ger mig en hand, en näsduk eller någon som helst tröst. Vårdpersonal går förbi och låtsas som jag inte finns. Till slut gaskar jag upp modet och går in till en avdelning där jag känner någon i personalen. Sorgen är mig för stark, jag behöver en famn. Någon som ger mig en kram. Ett stort tack till Bea som då tog sig tid, lät mig gråta och gav mig något av styrka igen. Tack🙏

Retreat i Stockholm står på schemat, dagar med Håkan, kvalitetstid med min fantastiska mamma, egentid och SPA. Mamma, Bosse & jag besöker Lerins utställning på Liljevalchs. Tack fantastiska mamma & Bosse att vi tillbringade denna fina stund ihop. Till Lars vill jag ge den varmaste eloge av vördnad & tacksamhet, din konst gav mig blandade lyckoruspoäng där både Karl & Gunnar fanns med. En känsla av helhet. Till Håkan vill jag skänka mitt hjärta av kärlek & tacksamhet. Du står där stark med glädjen till hands, generositet och kärlek som du öser mig med av ömsom vin ömsom vatten. Likt det tack man ger sin publik vill jag även tacka den för mig okända man, som igår tog sig modet att mitt på blanka dagen komma fram och ge mig den vackraste av komplimanger. Det gav mig bekräftelse, lyckoruspoäng & styrka. 

Ja, med en kram, goda stunder, kärlek och stillhet blir det snart showtime igen.