Fortsätta förbrylla. Ja det ska jag

Att prata öppet om sorgen kan förbrylla människor. Även mig.

I november föreläste jag för första gången och jag har avvaktat med att slänga mig i sadeln igen främst av anledningen att jag varit lite förbryllad.

Idag åt jag lunch med en av deltagarna som var på min föreläsning och hela min själ lyser av kärlek när jag inser att jag kan släppa min oro huruvida det är okej att tala öppet om sorgen eller ej.

Jo. Jo, jo och åter jo!

Jag ska fortsätta.

Jag ska fortsätta skriva, jag ska fortsätta tala, fortsätta, fortsätta, fortsätta.

Det är så djupt medmänskligt att ha sorg och kanske än mänskligare att få tala om den, få röra vid den och klappa den ömt. Krama den och frigöra den. Den behöver inte vara jämförbar med andras sorger men om den finns är den viktig att bejaka och på något sätt även kunna släppa taget om.

Om jag kan hjälpa andra att släppa taget, bejaka och förstå sin egen sorg och hur man som medmänniska kan hjälpa andra då tänker jag göra det.

JA, jag tänker fortsätta förbrylla andra med att öppet tala om sorgen.

Annonser