Två år.

Du var hos mig inatt. Du har vuxit, blivit lång och än mer gänglig men ditt leende är precis detsamma. Du var brun, kanske får du mycket sol där du är? Vi fick inte riktigt ihop snacket du & jag, kanske är det ett annat språk där i evigheternas land?

Det var skönt att du stannade hos mig en stund, det har gett mig bitvis styrka till dagen. Att jag med din hjälp fångat lyckoruspoäng i Slottskogens solsken när Persier firade in våren med musik och dans. Det var som en suggestiv & vacker film. Du hade gillat det men tyckt jag snackat galamatias när jag vevat på om att det kändes filmiskt.

Du vet att jag längtar ihjäl mig, att jag är stark-skör, tuff-bräcklig och utom förtvivlans gränser. Jag önskar allt var annorlunda, jag önskar du & Karl finge bråka om vem som ska ta bollen till fotbollsplan eller vem som snott vems hårvax, jag önskar du fanns här Gunnar. Men vi får försöka hitta ett annat sätt nu, kanske kan du skaffa en tolk eller lära mig ditt nya språk?

Att du var här inatt ger mig hopp om att du hjälper mig när det är tungt, svart & saknaden för hård. Att du kommer nära ger mig ljus, öppnar mina ögon och ger mig mod att gå mot en ny väg.

Gunnar, jag älskar dig & Karl bortom alla universums gränser, klart vi ska hittta ett nytt sätt att umgås på även om orden inte längre är desamma.

 

 

Annonser