För människor som mist barn blir livet aldrig detsamma. Jag personligen har min fantastiska vapendragare som jag tar fram många dagar när det är för tungt eller när jag behöver vara i ett annat läge. Hon, min vapendragare är som en sköld, en snygg tjej med skinn på näsan, glad och modig, fylld av livskraft. En riktigt bra tjej, ni vet en sån där som man gärna har omkring sig i sin närhet. Av mitt lidande, sömnlösa nätter och de smärtor i kroppen jag har ser du inget.
Men så finns det dagar förstås när hon är som bortblåst, hur mycket jag än letar hittar jag henne inte och jag kommer inte ens ur sängen. Min bräckliga jag, hon med ett alldeles för tungt och djupt sår i själen hittar inte i djungeln av smärta.
Ingenting av detta vet du när du träffar mig. Det är ett jobb, ett inferno, ett liv som pågår inuti mig.
För en slogan är det annorlunda. Det är en skriven text. Alla kan läsa den. Kanske lägger vi in olika innebörd och känslor i texten men krasst betyder den samma sak för alla.
När nu bussbolaget, som körde Gunnar, Hugo, Evelina och de andra drygt 50 personer som aldrig kom fram till sin destination, går ut med en ny slogan ”Tillsammans hela vägen” mår jag illa.
Det är opassande, kränkande, respektlöst & osmakligt.
Bussbolaget & olyckan fick stor spridning och alla vet vid det här laget att den här resan INTE nådde hela vägen fram och absolut INTE tillsammans.
Det är inte bara provocerande. Det är förlamande och för mig tog igår lågan av energilöshet fart. Jag blev den bräckliga jag, förtvivlad och djupt illamående. Sedan växte något annat upp i mig, något jag bäst beskriver som hat och aggression. Jag vill stå på barrikaderna, skrika mig hes och slås för livet. Jag förklarar krig mot bolaget, dess ägare & tillike VD.
Men jag vet bättre. Inom mig vet jag att det inte är rätt verktyg och att det inte leder till förbättring. Så efter samtal med goda vänner och Olof Röhlanders ”Veckans peptalk” väjer jag att låta urkraften i mig hjälpa mig att resa mig upp och i stället skapa förändring.
Följ med mig på resan & hjälp mig. Låt oss förändra. Det här måste ändras.
RSS – inlägg
Lämna ett svar