Dags att göra slut

Du lägger namnet på tungan & kärlekskrankt smeker du namnet med dina läppar när du likt en förälskad inte kan sluta tänka på den

Som den minsta av själar

Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →

Mitt i är allt ut och in.

De här dagarna. De fyllda av ljus & lyckoruspoäng de vill jag virvla i, stanna i och för alltid känna dess styrka. De dagarna bär mig. Ger mig hopp & mod. De här dagarna. De svarta, tunga, avgrundsdjupa. De tärande. De dränerar mig, ser min skörhet och förvandlar den till ett vapen att såga min... Continue Reading →

Det osar vanmakt

Redan på väg ner mot bilen är själen ur balans. Som vill längtan inte längre hållas inne i min rustning. Nej den vill pysa ut. När jag kommer ut med Vader är jag irriterad på att han inte går fot eller bara kissar så vi kan åka hem. Väl i bilen åker vi några meter och... Continue Reading →

Bortom dörren väntar en ny scen.

Ibland känner jag som att mitt liv spelas på en stor scen, som står jag i strålkastarljuset med en fantastisk scendekor som byts ut med blixtens hastighet och innehållet likaså. Jag ger allt jag kan här. Än om smärta ger sig till känna i form av huvudvärk, feber eller smärta i kroppen står jag pall. Det... Continue Reading →

Banana bread for breakfast

Sommarens värme smeker min hud, jag ramlar i sömn och dvala, drömmer de märkligaste av drömmar med stigar av snår där plötsligt skidbacken ligger vit med sin brant och mjuka snö. Några sköna svängar innan sagolandskapet tronar i guld och ljust rosa toner, vårt hus står välkomnande med tinnar och torn. En bullbakande, mjukt leendes... Continue Reading →

Boost för lyckoruspoäng

Morgonens grådis lockar och bjuder mig till melankoli. Min kraftlöshet känner sig smickrad av dess lockelse och sköna toner, den vill gärna dansa med i virvlar av minnen och tårar. Vill gärna känna värmen av sängens omslutande famn och somna om. Nej intet av det ska styra mig idag, jag ska lura hela bunten locktoner... Continue Reading →

Vad ljuder spåkulan?

Tänk om jag kunde se in i framtiden. Tänk om jag kunde se mig själv grundad i min sorg och fylld av liv för alla nya eskapader. Tänk om jag finge se det nya som väntar mig. Vilka vägar jag ska välja och se hur de stiger, sluttar, viker av och kränger. Jag skulle kunna... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑