En livscocktail av smultron, sol & sälta
För människor som mist barn blir livet aldrig detsamma. Jag personligen har min fantastiska vapendragare som jag tar fram många dagar när det är för tungt eller när jag behöver vara i ett annat läge. Hon, min vapendragare är som en sköld, en snygg tjej med skinn på näsan, glad och modig, fylld av livskraft.... Continue Reading →
Det grå vädret & himlen strilar ner. Som orkar det inte hålla sig uppe, som är dess tyngd & börda för stor. Jag kan riktigt känna vemodet i naturens väsen, känner hur den vill locka in även mig i son famn men oj vad jag ska bedra den idag. Idag är skölden på, min vinnarskalle... Continue Reading →
Jag tar den, Ja, nu har jag den! Stafettpinnen för en tour fylld av liv & livskunskap som kan ge tröst, stöd & styrka. Som likt en OS fackla brinner av energi, glädje och kärlek till att leda sig själv framåt på den stig som ger inre utveckling.
Grönskan svajar mjukt, vinden är len trots den svala höstens intåg. Det är kav lugnt på samma gång som höstglödens fyrverkeri av löv, svamp och troll gäckar min näthinna. Inombords bränner kaos & en förtvivlad själ. Tårarna rullar och jag önskar livet kunde omfamna mig lite varsammare. Den djupa längtan efter livet med Karl &... Continue Reading →
Det närmar sig ett mörker. En tuff tid att bearbeta hur allt faktiskt gått till. Något som kanske får mig att landa i vad olyckan faktiskt innebär. För vår familj är det så uppenbart och skört, hela tråden kring Gunnar, vår kokong av glädje och sorg som vi vaggar oss fram med. Hur det är... Continue Reading →
Att prata öppet om sorgen kan förbrylla människor. Även mig. I november föreläste jag för första gången och jag har avvaktat med att slänga mig i sadeln igen främst av anledningen att jag varit lite förbryllad. Idag åt jag lunch med en av deltagarna som var på min föreläsning och hela min själ lyser av... Continue Reading →
I våras blev jag tillfrågad att föreläsa om min sorg, om hur jag hanterar den och vad jag går igenom. Jag var inte riktigt mogen då men fick fler förfrågningar och när Mårten som jag känner ganska väl frågade om jag ville prova mina vingar för hans Rotaryklubb kände jag mig trygg i att svara... Continue Reading →
Redan på väg ner mot bilen är själen ur balans. Som vill längtan inte längre hållas inne i min rustning. Nej den vill pysa ut. När jag kommer ut med Vader är jag irriterad på att han inte går fot eller bara kissar så vi kan åka hem. Väl i bilen åker vi några meter och... Continue Reading →
Jag vaknar och har hela registret av sorg som svämmar över. Vader märker på en millisekund att jag är vaken och lägger upp sitt huvud mot mitt ansikte där jag ligger i sängen. Jag vill inte gå upp men inte heller vill jag ligga kvar i min vånda så jag sparkar, verkligen sparkar mig upp... Continue Reading →
Ibland känner jag som att mitt liv spelas på en stor scen, som står jag i strålkastarljuset med en fantastisk scendekor som byts ut med blixtens hastighet och innehållet likaså. Jag ger allt jag kan här. Än om smärta ger sig till känna i form av huvudvärk, feber eller smärta i kroppen står jag pall. Det... Continue Reading →
