Göran, Victoria & Stina – kanske omedvetna hjältar & stjärnor

Geggan & kraschet inombords flyter ut i varenda cell & jag vill blunda bort livet.Så här är min hyllning till er tre godingar som nog omedvetet hjälper mig, som lirkar & virkar mig framåt på min nya väg.

Linser på tapeten

Så till dagens första solstrålar lekte jag i köket & höftade fram lins- & rödbetspannkakor. Mums & helande med kryddor & hetta! En rivstart på dagen som fick magen att vara nöjd längre än vanligt.

Vilken jävla slogan

För människor som mist barn blir livet aldrig detsamma. Jag personligen har min fantastiska vapendragare som jag tar fram många dagar när det är för tungt eller när jag behöver vara i ett annat läge. Hon, min vapendragare är som en sköld, en snygg tjej med skinn på näsan, glad och modig, fylld av livskraft.... Continue Reading →

Ljuset, ljuset, ljuset

Det grå vädret & himlen strilar ner. Som orkar det inte hålla sig uppe, som är dess tyngd & börda för stor. Jag kan riktigt känna vemodet i naturens väsen, känner hur den vill locka in även mig i son famn men oj vad jag ska bedra den idag. Idag är skölden på, min vinnarskalle... Continue Reading →

Som den minsta av själar

Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑