Geggan & kraschet inombords flyter ut i varenda cell & jag vill blunda bort livet.Så här är min hyllning till er tre godingar som nog omedvetet hjälper mig, som lirkar & virkar mig framåt på min nya väg.
Som en födelsedagspresent till dig
Kommer du ihåg när jag byggde tv studion i Kinnasand? När jag präntade in i dig & Karl att man måste våga leva sin dröm? Att inga hinder är för stora så länge man själv tror på dem
Linser på tapeten
Så till dagens första solstrålar lekte jag i köket & höftade fram lins- & rödbetspannkakor. Mums & helande med kryddor & hetta! En rivstart på dagen som fick magen att vara nöjd längre än vanligt.
Dags att göra slut
Du lägger namnet på tungan & kärlekskrankt smeker du namnet med dina läppar när du likt en förälskad inte kan sluta tänka på den
En framtida världsstjärna
THE EPOCH TIMES i New York skrev: ”Cellospel på allra högsta nivå med till synes gränslösa resurser.”
Vilken jävla slogan
För människor som mist barn blir livet aldrig detsamma. Jag personligen har min fantastiska vapendragare som jag tar fram många dagar när det är för tungt eller när jag behöver vara i ett annat läge. Hon, min vapendragare är som en sköld, en snygg tjej med skinn på näsan, glad och modig, fylld av livskraft.... Continue Reading →
En namnsdag som namnsdag, eller?
Jag längtar sjukt mycket efter dig även om sorgen faktiskt börjar ändra karaktär. Din unga ålder till trots är det DU Gunnar som får mig att lära mig så mycket nytt😵👍
Årets Gunnar – Tack Amelie & Yafet!
Det känns viktigt för mig att Gunnar på det sättet får leva vidare, att vi kommer ihåg honom och att han kan symbolisera engagemang & glädje.
Ljuset, ljuset, ljuset
Det grå vädret & himlen strilar ner. Som orkar det inte hålla sig uppe, som är dess tyngd & börda för stor. Jag kan riktigt känna vemodet i naturens väsen, känner hur den vill locka in även mig i son famn men oj vad jag ska bedra den idag. Idag är skölden på, min vinnarskalle... Continue Reading →
Som den minsta av själar
Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →