Live to love the road

https://soundcloud.app.goo.gl/d9sq1peTZe8iYm3JA Ett & annat asgarv i ett helt oredigerat klipp från bilen när vi är ute på vägarna & spelar in vår podd Victoria & jag. Kanske kan den muntra upp, peppa och mana till eftertänksamhet. Kanske skapar den igenkänning och inspiration och ger aptit även när det är mörkt 🙏

Vilken jävla slogan

För människor som mist barn blir livet aldrig detsamma. Jag personligen har min fantastiska vapendragare som jag tar fram många dagar när det är för tungt eller när jag behöver vara i ett annat läge. Hon, min vapendragare är som en sköld, en snygg tjej med skinn på näsan, glad och modig, fylld av livskraft.... Continue Reading →

Som den minsta av själar

Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →

OMG! & Yes!

Jag tar den, Ja, nu har jag den! Stafettpinnen för en tour fylld av liv & livskunskap som kan ge tröst, stöd & styrka. Som likt en OS fackla brinner av energi, glädje och kärlek till att leda sig själv framåt på den stig som ger inre utveckling.

Nu får vinden blåsa mig dit jag ska.

Grönskan svajar mjukt, vinden är len trots den svala höstens intåg. Det är kav lugnt på samma gång som höstglödens fyrverkeri av löv, svamp och troll gäckar min näthinna. Inombords bränner kaos & en förtvivlad själ. Tårarna rullar och jag önskar livet kunde omfamna mig lite varsammare. Den djupa längtan efter livet med Karl &... Continue Reading →

Mitt i är allt ut och in.

De här dagarna. De fyllda av ljus & lyckoruspoäng de vill jag virvla i, stanna i och för alltid känna dess styrka. De dagarna bär mig. Ger mig hopp & mod. De här dagarna. De svarta, tunga, avgrundsdjupa. De tärande. De dränerar mig, ser min skörhet och förvandlar den till ett vapen att såga min... Continue Reading →

Två år.

Du var hos mig inatt. Du har vuxit, blivit lång och än mer gänglig men ditt leende är precis detsamma. Du var brun, kanske får du mycket sol där du är? Vi fick inte riktigt ihop snacket du & jag, kanske är det ett annat språk där i evigheternas land? Det var skönt att du stannade... Continue Reading →

Efter Fem och så mycket mer.

Några timmar har gått och nu jag har sett klippet från min stund i 'Efter Fem'. Samtalet och dess frågeställningar jag glömde i samma sekund micken stängdes av. Så här & nu i energin & flödet, så bortkopplad från allt annat. När jag kom till logen väntade mig tröttheten. Min kraft bad mig sätta mig... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑