Som den minsta av själar

Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →

Som fasttjättad och bunden bland mörker.

På väg. Ja, på väg är känslan i hela kroppen. Vet att dit jag ska blir härligt och bra men kroppen förnimmer det inte alls. Mår illa, längtar efter Gunnar, känner stress och är noll i balans. Ser människor överallt m svarta och mörka ytterkläder. Så symboliskt med min inte känsla precis här och nu.

Svärtans flytt. Svart och hårt.

Idag. Jahaa. Igen. Mörker, ångest och fruktansvärd ilska. Stress kryper som myror och maskar i hela kroppen, det är tungt att andas. Vill skrika, vill hoppa. Vill försvinna och byta liv. Göra om allt igen. Få mina underbara barn igen och ge dem det jag önskar jag kunnat ge alla mina dagar. Vet att det... Continue Reading →

Fuck life.

Idag orkar jag ingenting. Jag är förbannad, sur, trött och jävligt ledsen. Precis allt känns fel. Hela kroppen värker av längtan, förtvivlan och frustration. Jag besöker en öppen förskola i hopp om att få energi av att hänga med småbarn. Men nej jag kommer dit och bara gråter. Inte så mycket på utsidan som inombords.... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑