Allt är inte som det ser ut att vara. Ingen kan se hur du egentligen mår så var rädd om dina medmänniskor och visa din kärlek. Imorgon kan det faktiskt vara för sent.
4 år. Det är som igår och som en evighet
Som den minsta av själar
Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →
Nej! Plötsligt har mitt fokus ändrats och jag känner ingen empati. Inget medlidande. Bara förakt.
För i helvete! Jag är förbannad på bussbolaget men nu är min tändning fullt på och jag skulle vilja tala med busschauffören personligen. Jag sover. Vaknar. Vrider mig. Svettas. Försöker somna om. Hittar inte. Allt kommer över mig, som är det en motorväg utan hastighetsbegränsning där alla känslor dundrar in i mig i maximal fart.... Continue Reading →
