En remarkabel känsla. Rentav bisarr.

Rädslan står som ett etsat spjut mitt i rummet. Det osar och ryker om den, den burrar upp sig släpper stora svarta tårar som griper tag om mitt innersta. Ingenting hellre vill jag än krypa ut obemärkt. Försvinna och aldrig mer återvända. Ändå stannar jag kvar. Möter de som räddat flera barns liv vid olyckan.... Continue Reading →

Skavande smärta i mjuk mossa.

Jag undrar ibland vad det är som får vår drivkraft att ta oss framåt. De flesta av dagar skriver jag av mig när jag är låg, när värken är outhärdlig och kroppen i ett läge som dagar när jag mår fint är svårt att förklara. En djupt oskön känsla av smärta, blödande sår, floder av... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑