En remarkabel känsla. Rentav bisarr.

Rädslan står som ett etsat spjut mitt i rummet. Det osar och ryker om den, den burrar upp sig släpper stora svarta tårar som griper tag om mitt innersta. Ingenting hellre vill jag än krypa ut obemärkt. Försvinna och aldrig mer återvända. Ändå stannar jag kvar. Möter de som räddat flera barns liv vid olyckan.... Continue Reading →

Det bränner av nervositet

Hjärtat rusar. Inte springer eller lite mjukt klappar en aning. Nej, full galopp och som ett trummors solo bankar det. Som fylls hela kroppen av endorfiner, skakningar och rysningar av nervositeten. Den skälver. Om mindre än en timme ska vi träffa det räddningsteam som var på plats och tog hand om Gunnar. Jag vill inte.... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑