Det känns viktigt för mig att Gunnar på det sättet får leva vidare, att vi kommer ihåg honom och att han kan symbolisera engagemang & glädje.
Årets Gunnar – Tack Amelie & Yafet!
Som den minsta av själar
Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →
Mitt i är allt ut och in.
De här dagarna. De fyllda av ljus & lyckoruspoäng de vill jag virvla i, stanna i och för alltid känna dess styrka. De dagarna bär mig. Ger mig hopp & mod. De här dagarna. De svarta, tunga, avgrundsdjupa. De tärande. De dränerar mig, ser min skörhet och förvandlar den till ett vapen att såga min... Continue Reading →
Två år.
Du var hos mig inatt. Du har vuxit, blivit lång och än mer gänglig men ditt leende är precis detsamma. Du var brun, kanske får du mycket sol där du är? Vi fick inte riktigt ihop snacket du & jag, kanske är det ett annat språk där i evigheternas land? Det var skönt att du stannade... Continue Reading →
Nu gör vi mål
Idag vill jag tacka. Tacka för att jag klarade av dagen igår. Tacka för allt stöd jag fick både i rådhuset av alla er som var där och tack till alla ni som via bloggen, telefonsamtal, sms och mail har skickat pepp med styrka, kärlek och energi. Det är en fantastisk omfamning som ger känslan... Continue Reading →
Magstark, känslosam och måste ses – SVT Play
Sorgen mitt i bygden - Avsnitt 1: Bussolyckan utanför Sveg Det är en skuril känsla att se den här filmen som till stor del handlar om Gunnar. Som vore det någon annans barn och någon annans liv det drabbat. Jag tycker den är vacker, sjukt svår men ofantligt viktig. Den visar precis det vi går... Continue Reading →
Så nalkas rättegång.
Det närmar sig ett mörker. En tuff tid att bearbeta hur allt faktiskt gått till. Något som kanske får mig att landa i vad olyckan faktiskt innebär. För vår familj är det så uppenbart och skört, hela tråden kring Gunnar, vår kokong av glädje och sorg som vi vaggar oss fram med. Hur det är... Continue Reading →
Fortsätta förbrylla. Ja det ska jag
Att prata öppet om sorgen kan förbrylla människor. Även mig. I november föreläste jag för första gången och jag har avvaktat med att slänga mig i sadeln igen främst av anledningen att jag varit lite förbryllad. Idag åt jag lunch med en av deltagarna som var på min föreläsning och hela min själ lyser av... Continue Reading →
En bisarr känsla som pockar på att göra mer.
I våras blev jag tillfrågad att föreläsa om min sorg, om hur jag hanterar den och vad jag går igenom. Jag var inte riktigt mogen då men fick fler förfrågningar och när Mårten som jag känner ganska väl frågade om jag ville prova mina vingar för hans Rotaryklubb kände jag mig trygg i att svara... Continue Reading →
Det osar vanmakt
Redan på väg ner mot bilen är själen ur balans. Som vill längtan inte längre hållas inne i min rustning. Nej den vill pysa ut. När jag kommer ut med Vader är jag irriterad på att han inte går fot eller bara kissar så vi kan åka hem. Väl i bilen åker vi några meter och... Continue Reading →
