Som den minsta av själar

Kollaps. Jag försöker andas. Jag använder alla tekniker jag har i min verktygslåda för att hålla ihop. Försöker meditera & hitta goda tankar men när åklagaren visar bilder & helikopterfilmer från olycksplatsen kollapsar jag. Bestörtningen & verkligheten kommer tillbaka. Letandet, sökandet & frustrationen av ovisshet. Jag går ut ur salen med huvudet högt men väl... Continue Reading →

Två år.

Du var hos mig inatt. Du har vuxit, blivit lång och än mer gänglig men ditt leende är precis detsamma. Du var brun, kanske får du mycket sol där du är? Vi fick inte riktigt ihop snacket du & jag, kanske är det ett annat språk där i evigheternas land? Det var skönt att du stannade... Continue Reading →

Det osar vanmakt

Redan på väg ner mot bilen är själen ur balans. Som vill längtan inte längre hållas inne i min rustning. Nej den vill pysa ut. När jag kommer ut med Vader är jag irriterad på att han inte går fot eller bara kissar så vi kan åka hem. Väl i bilen åker vi några meter och... Continue Reading →

Du där! VISA DIG.

Döden. Döden, döden och sorgen. Den som kan äta upp dig om du inte passar dig. Jag väljer att skriva för att inte bli uppäten. För att jag behöver din hjälp. För att jag själv behöver förstå. Kanske mest av allt för att jag inte vill vara ensam. Ensam med denna tyngd av smärta och... Continue Reading →

Solsken på torget. Tårar i vrån.

Står på Stora torget i Borås. Mitt i vimlet av Kretsloppet och ler, träffar människor. Är i min profession. Det känns fint. Vemodet hänger i mig men jag döljer det. Ser barn som Gunnar överallt. Men lägger undan. Det går bra, jag talar om vikten att använda profilerade produkter som media i marknadskommunikationen. Visar glas... Continue Reading →

Powered by WordPress.com.

Up ↑